Känslonystan

15.01.2016 kl. 14:37

Sen bryter jag ihop igen och gråter medan jag ligger utsträckt och framåtböjd på samma gång på yogamattan. Som att alla känslor varit en av de där omöjliga knuthärvorna i ett garnnystan, och som nu fått möjligheten att stiga upp och lämna mig fri. Frigjord. 

Sen är jag förbannad, slänger ur mig onödiga kommentarer och är spydig och skyller på huvudvärk. Hatar mig själv för att jag sitter i soffan hela dagen och laddar upp inför att öppna det där Dokumentet på datorn. Samlar krafter, krafter som bara rinner av mig ju längre jag sitter, ju längre jag hatar. 


Kanske jag alltid kommer vara ett känslovrak innerst inne. Men jag tror jag är en storm nu för att jag äntligen sätter mig ner och andas, lyssnar till det som slår inne i mig. Jag har varit ett unket lakan det senaste halvåret, och man kan inte tvätta unkna lakan utan att vara lite hårdhänt. Det måste kännas. Så det är därför jag hatar, sörjer, bubblar, ler och grubblar på en och samma gång. Det måste ut. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt



 

Follow