Fåglar

Publicerad 07.02.2015 kl. 16:35

Tittar ut genom fönstret och ser små tår hänga i trädgrenarna. Blir förundrad, inte över tårna, utan över fåglarna som växer ut ur mina fötter. Hinner inte fråga om de kan sjunga innan det kvittrar från golvet. Känner mig tvungen att sitta för att låta bli att krossa de sköra fågelhuvudena med min kroppsvikt, så jag lyfter upp fötterna på en kudde, och viftar med fåglarna. Jag undrar om de har en egen vilja, och vingarna börjar flaxa fritt omkring i rummet som svar. Jag följer med, låter mitt hår damma några hyllor och hörn i samma upp och nervända runda. Fåglarna placerar mig snart försiktigt tillbaka i soffan, och jag placerar försiktigt fötterna i fröskålen på bordet. Deras hunger smittar av sig, och jag upptäcker att min näsa och mun har ersatts med en näbb. Letar med blicken efter mina fågelfötter, och finner att de små fågelkropparna är borta, liksom resten av min mänsklighet. Istället möts jag av att vara en enorm fågelkropp, som har svårt att öppna dörren till friheten men enkelt att krossa ett fönster för att komma ut. För att flyga iväg. För att fågla min väg genom livet. På ett egendomligt sätt, fri. 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:
have u been watching Birdman
tilli08.02.15 kl. 11:54
faktiskt int, kanske jag borde!
08.02.15 12:44


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt



 

Follow

 

Kategorier

Senaste kommentarer

29.09, 22:22Depression av Josefin
15.09, 09:09Depression av Matilda
14.09, 21:50Depression av Hedenandis
27.08, 18:34Ny teknik av Victoria
17.07, 18:00Sommarplaner: av Josefin