Ett lejon med en melodi

Publicerad 01.05.2014 kl. 19:54

Har inte läst en sida idag. Inte ett papper, inte en vers. Endast ynkliga, gamla blogginlägg, inspirerande egenheter och Polaroidfoton. Jag tror att jag är en melodi, men det innebär inte att jag är en. Vid fler än ett tillfälle har jag trott att jag var en sjöjungfru, och även om jag var i ett drömlikt tillstånd just då, är det väl inte sant?

Jag har fått tre brev inom ramen av en dryg vecka. Lyssnar på sånger om brev, om att vi inte kommer leva länge, istället för att skriva. Skriva svar, skriva frågor, skriva av livet i dess helhet, eller halvhet. Jag är halv, inte hel, aldrig knapp men alltid halv. Saknar ett par bitar då och då, men är fulländad. Är ingenting, som sagt, är allt. Alltid ingenting och allt. Skriver så tankar tangerar med tangenttankarna. Och jag blir alldeles blå i mina funderingar, blå genom en kameralins, genom irisar och blomblad. (Får jag nämna blommor i mina texter trots att jag svurit en ed om att aldrig skriva dikter om blommor?)

Jag kommer aldrig vara en blomma. Blommor växer inte ur fiskfjäll, det vill säga mina ben. Min rädsla för havet är en ironisk symbol för livet. Som lejon var jag alltid avundsjuk på de födda i september. De var äkta. De behövde inte ha en sjöjungfrumatta på sina golv för att kompensera ett stjärntecken de redan hade.
Jag är ett lejon med vårdad man, växande manlighet. Mina naglar river mäktigt mot marken, medan ni påpekar min förmåga för upprepningar. Är jag en upprepning? Saknar originalitet, men upprepar på ett originellt sätt. Vem fan är jag att döma, att skriva med igenkänningsfaktor, bli lycklig över komplimanger. Konung över någonting. Lejonkung, ordkung, kroppskung (kroppskunnig), kung över mig själv. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver?


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt



 

Follow