Fjantakatten

Sover, inte alls. 
Lever i någon annans värld för att jag äntligen håller med dig om att resten av världen (Finland) är en timme för långt fram. 
Jag viskar till hålet i min svarta strumpa varför du (den) måste,
och får samma fråga till svar. 
Måste måste måste måste
Mås te. 
17.06.2014 kl. 13:40

Uppmaning

"La dette bli din beste sommer" 
säger reklam.
Blir lycklig av att köpa ett par boxers på Dressmann.
01.06.2014 kl. 21:26

Norge

Norge blir mer hem för varje gång jag tappar räkningen på hur många gånger jag varit här.
Bränner mitt ansikte i nordanvinden på Steinsfjorden,
och myser mig in i hundhåren jag egentligen vill blåsa bort. 
01.06.2014 kl. 11:38

Om min kvinnlighet

Rakade mig på flera ställen alldeles för sent på kvällen, efter ett väldigt långt uppehåll. Förväntade mig att jag skulle känna mig mera kvinnlig efteråt. Men det gör jag inte. Det är bara mina vader som känns som två sälar gnidandes mot varandra. Vilket i och för sig också kan vara ganska behagligt. 
28.05.2014 kl. 00:04

Original ant. 18.5

Mitt ansikte blir mer och mer osymmetriskt ju äldre jag blir, och jag lägger märke till att jag sällan skriver om könshår på toalettstolar eller tilltalande röda väggar längre. 
Har du någonsin skrivit naken och sett dina bröst i botten av ditt synfält?
Det är ganska fint. 
26.05.2014 kl. 17:50

Min osymmetriska vuxenhet

Med åren verkar mitt ansikte bli mer osymmetriskt. Mitt högra ögonbryn hänger lägre än det vänstra, och jag undrar om det har att göra med att min kropp alltid svämmar över av osymmetriska tankar (och ibland ojämna gaser) när jag inser att ja, jag kanske är vuxen nu. Vad det innebär förstår jag inte mer än någon annan i min ålder, men jag inser sambandet med obalansen i symmetrin; inne och utanpå. 

Lista över tre saker som gör mig vuxen:

  • Min hållning har blivit sämre 
    - Vuxenhetssamband: timmar spenderade sittande med vuxenheter
  • Det dåliga samvetet i mitt bakhuvud för att jag inte röstade i valet
    - Vuxenhetssamband (generaliserat): ung vuxen humanist = politisk engegerad 
  • Jag vet inte vilken roll jag kommer få medan jag bor i mitt barndomshem i sommar, och om jag kommer vara bekväm med den
    - Vuxenhetssamband: självständighetsvanan
26.05.2014 kl. 00:34

Ödmjuka fan-ta-dig

Hittade min pennvässare på marken när jag parkerade min cykel för tredje gången idag. Visste inte ens att jag hade tappat den. En annan storslagen upptäckt är att jag aldrig någonsin behöver känna mig dålig för att jag, till exempel, inte älskar att göra samma saker som C.*

Tanke: Att skriva en facebookstatus om hur viktig en annan person är i ens liv gör, för mig, den viktiga personen oviktig. 

 

*Tänkte att C är en slumpmässigt obetydlig bokstav, vilken kan representera vilken person som helst vid givet tillfälle. 

25.05.2014 kl. 22:50

Lista

  • Jag har ärvt min pappas fyrkantiga mage. När jag böjer mig fram lägger sig min mage som en mjuk liten rund fyrkant över mina höfter. Den är ganska mysig.
     
  • Min bröstkorg blir solbränd av att duscha. 
     
  • Det här är det mest inspirerande och tröstande jag har läst på länge: "Jag vet att jag inte kan sätta mig in i allt och jag tycker att det är viktigt att vara ödmjuk inför andras erfarenheter och tankar. MEN, jag är bara jag. Jag är Emelie och jag utgår från mig själv när jag skriver. Jag kan inte uppfylla allas krav. Allas önskningar. Skriva ur alla perspektiv.
    (Tack Christine)
  • Om sex dagar får jag mens, enligt min kalender. 
  • Jag undrar om motorcyklar måste stå på stället och gasa i minst en minut klockan sex på morgonen utanför allas fönster innan dom kör iväg. 
  • Jag var på väg att raka mina ben, men det får nog vänta två veckor till. Minst. 
21.05.2014 kl. 16:21

Jag gillar parenteser och att skriva om mig själv

Jag har en finne på näsryggen.
Direkt jag möter någon jag kanske känner,
åker mina fingrar upp dit, för att dölja den här obekvämt röda pricken.
Jag har ungefär sju födelsemärken på magen.
Men de är så pass små att jag skulle räkna fem av dem som fräknar.
Jag sitter inne, borta från solljuset och den naturliga sommarvärmen, och läser på tentamen.
Egentligen frossar jag i yogapositioner och fladdrande kläder.
Jag tror inte den här tenten kommer gå så bra.
Jag steg upp halv nio idag för att komma igång med dagen.
Hittills har jag kokat ägg, (jag vill skriva bajsat, men det är alldeles för rikssvenskt och fel, så jag väljer att skriva) bæsja (istället), aktiverat mitt kort från Siwas nya pins-kampanj (jag har samlat 10 pins genom att aktivera kortet; jag är 4190 pins från att kunna köpa den billigaste flygbiljetten bort härifrån), skrivit det här och kollat upp hur många pins jag behöver för en flygbiljett.  

21.05.2014 kl. 10:36

Fingerfragment, april

Mina fingrar är sliskiga. 
De är smutsigt slitna, torra, nyfikna. 
Knaprar i ansiktet, krafsar under armen.
Tar tag i dem för att lyssna
 för att se,
 för att känna, göra, förstöra. 
19.05.2014 kl. 22:13

Skenhelighet

Tvingas få intryck, men ger inga avtryck. Är en oanvänd produkt; sliskigt dyr hårprodukt som används en gång för att sedan samla åt mig oändliga damm-mängder och fingeravtryck i misstag.
Jag är en av din mosters porslinshundar i vitrinskåpet, du är osäker på hur jag ser ut, men du vet att jag finns. Du kan inte förstå vilket värde jag har, innan du tappar mig i golvet och din moster flämtar till för att jag saknar en svanstipp.

Jag fräser av mig ilska som vegetariskt smaklösa maträtter i ekologisk olja i en het, oekologisk stekpanna. Det du inte vet är att jag är smutsig. Frambringad av smuts och sammanbrott i ett fotografi någon av oss aldrig kom ihåg att ta. Jag är ett icke-konkret minne, knappt en känsla heller, bara en bakgrund till ett grönskande landskap och fläckiga ord.
Fan ta fina ord och uttryck, målande sammanhang och dansande känslor.
Fan ta en slagkraftig avslutning och mäktiga uttryckningsförmågor.
 

18.05.2014 kl. 17:23

För mig själv, vad jag kan

Klarar inte av att acceptera ett subjektivt liv. Ett oundvikligt liv, och jag lider av en fruktansvärd skrivkramp. Vill att ingen ska läsa mig.
Kommer till ro med att skrivandet har en terapeutisk verkan för mig, samtidigt som jag lider av det, stryps av det och kan inte klämma fram en enda fras. Press utifrån men främst inifrån om det att jag borde skriva om vilken fin dag jag har haft, det har jag verkligen, men möter motstånd. Det blir bara klumpar av meningslösa uttryck, när jag försöker övertala mig själv att jag kan något som alltid blir fel.
Jag fastnar i konstruktiv kritik, tvingar fram och väntar på något jag inte har. Väntar förgäves idag. Tror det får komma naturligt.
Tills jag kan skriva om fina ting är det mina bördor som lämnar mig på det här sättet. Dokumenterar inte; reflekterar och bearbetar. 
Varför skulle jag annars kunna ta vardagen med ro? 
Jag är alltid min text, men texten är också allt jag inte längre är.

17.05.2014 kl. 22:28

Gå vidare med avrundade fötter

Kommer över den våldsammaste aggressionen, och blåser såpbubblor på mina vita strumpor. Pratar om solen, och att med högtidlig vardaglighet dela på en vinflaska under den. Tillåta grässtrån att vara, tillsammans med oss i ett slags slagfält av emotionella svårigheter och lättsamheter. Ta livet lättsamt råder du mig, medan jag klampar fram på fyrkantiga fötter med vassa tånaglar. Glömmer bort det där med havet; inte det om att våga, utan det att vara storsint, oändlig och omtänksamt varsam. Varsam, men ändå med våldsam kontroll över någonting. 
Rundar av mina tankar med gemenskap; gemensamma önskningar och drömmar om framtiden. Slickar lättsamt upp såpbubblorna från mina strumpor med min blick, och smälter inombords.
 
13.05.2014 kl. 20:56

Odrägligt

Jag har aldrig sammanbrott
Endast utbrott av orättvisor och
som sagt
själviskheter. 
Missbrukar påhittade uttryck
och kan inte riktigt teckna fötter. 
13.05.2014 kl. 12:58

Plast

Jag är en plastbit. 
En arg liten plastbit med vassa hörn, 
smältande under en hög av större och starkare plastbitar. 
Det ingen vet är att jag är vassast,
så jag lyckas skära mig genom lager av tryckande påfrestningar. 
Plötsligt är det jag som är högst upp i högen.
Högst upp,
pratar bara om mig själv, 
smutskastar egoism 
i min egen egoism. 
Plastig egoism.

Jag är ganska arg. 
Har varit det i tre dagar nu. 
Minst. 
Vet inte vad jag ska göra av min ilska och frustration, 
så jag kastar den i ansiktet på alla som är villiga att ta emot. 
Vilket är ingen,
för alla är upptagna med att kasta ut sin egen aggression.
Inklusive mig själv.
Det är vad som är fel med världen.

Jag saknar min finkänsliga konstnärlighet,
men jag har också lärt mig frossa i de här sinnesstämningarna. 

13.05.2014 kl. 12:29


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt



 

Follow