Språkutveckling

Jag har en bild av att mitt språk var mycket finare, mera målande och inleveserikt förr. Att jag hade större känsla för vilka ord och metaforer jag skulle använda (även om jag inte gjorde valen särskilt medvetet, de bara kom). 
Å ena sidan känns det lite tråkigt, att det inte är så känslomässigt att skriva längre, att det inte blir så många expressiva, färgsprakande dikter. Men å andra sidan tror jag det innebär att jag utvecklats, att mitt språk inte endast är en ventil för frustrationer och depressioner. Visst kan det fortfarande vara det, men nu är det dessutom någonting mycket större. Något jag kan använda i fler sammanhang, något som tilltalar fler på en bredare nivå. 


Eller så har jag bara blivit massivt skadad av det akademiska skrivandet att jag aldrig någonsin kommer skriva känslosamt och skönlitterärt igen. Det är också en möjlighet. 
Måste man skriva skönlitteratur med intensiva känslor?

07.12.2015 kl. 18:17

Att överleva

Höstens sista inlämningsuppgifter känns som djupa andetag. Luften är mjuk, och även om himlen är kroniskt grå som döden har ljuset börjat vakna i mig igen. 
Just nu är jag långt ifrån utbränd, och jag är så stolt att jag klarat de här månaderna. Jag sitter här med en av mina sista deadlines och känner att jag klarar det, att jag kan andas, sticka, teckna, LEVA igen. Så tack, mig själv. Nu förtjänar jag en stor kram, god mat och varma duschar. 

Trots att jag (snart) är på andra sidan, vill jag aldrig göra om det igen. 

07.12.2015 kl. 15:21

Kattserie


Det här är en skiss baserad på vad som hände igår kväll. Kommer eventuellt utveckla den senare. Det var en traumatiserande händelse för vårt lägenhetsgolv, men nu är alla åter rena och hela! 
Rekommenderar att se den i full storlek genom att klicka på den, ledsen för usel kvalitet.

(damn you, kitty)

(och ja, Siri tänker på engelska)

01.12.2015 kl. 13:36

Självporträtt

P.S. Vårt kök är så mycket stökigare i verkligheten. 
30.11.2015 kl. 10:50

Idiot i Limbo

Ibland finner jag mig själv i ett limbo mellan framtidsdrömmar och framtidspress. Då känner jag mig kvävd av pressen och nedtryckt av drömmar jag inte aktivt jobbar för, vilket slutar med att jag ligger på soffan (a.k.a. Limbo) och stirrar på dödsdömda tv-program. Sen tänker jag. Tänker tänker tänker, att jag måste sluta älta, ställa mig upp och arbeta och, framför allt, göra det jag VILL göra och BEHÖVER göra. Strunta i framtiden, även om den hotar att hugga mig i ryggen om bara några dagar, och inse att det är nu jag lever. Alltid det här nuet. Att det ska vara så enkelt att mista något som är så evigt, att ständigt försöka skjuta upp något som är oundvikligt. 

Meditationen och jag gjorde slut i sommar och jag saknar den så innerligt. Ändå gör jag ingenting åt det. Det är ju inte som om jag måste klättra över hajkäftar för att meditera igen, men ändå undviker jag det, ändå låter jag bli att sätta mig ner på golvet en liten stund varje kväll och bara andas. Och det är så jag blir idioten i Limbo som inte kan räddas av någon annan än mig själv.

29.11.2015 kl. 20:32

En växtätares skit

Vad inte så många pratar om är att vegetarisk/vegansk kost gör att man skiter väldigt ofta. Ibland fyra gånger per dag. Ibland mitt under en föreläsning (efter att man lämnat klassrummet då, förstås). Ibland fjärtar man utanför wc:n när den råkar vara upptagen. Å ena sidan är det ganska skönt att veta att allt kommer ut och att kroppen hålls "ren". Å andra sidan är det en väldigt svår sak att vänja sig vid. Verkligen. Jag har hela mitt liv haft en vägran att göra nummer två på offentliga toaletter, och klarat mig galant. Well, NOT ANY MORE. 

24.11.2015 kl. 10:41

Hej du

Hej livet,
Jag trodde vi var färdiga med stress och ångest för en tid framöver nu. Varför påminner du mig om de tusen artiklar jag har oläst klockan nio på morgonen - en sovmorgon? Jag gör mitt bästa att ignorera dig och går igenom hela Sara Hanssons blogg och skrattar och kallar det research. Det funkar lite för bra. Så bra att jag blev inspirerad och kommer stänga datorn och gå ut och sen rita lite och strunta i dig några timmar till. Helst några dagar till, men du kommer väl och sparkar mig i röven innan jag har hunnit så långt. Så vi ses väl. Hejdå sålänge!

22.11.2015 kl. 12:43

Morgon

Vissa morgnar 
är gröten god, kaffet perfekt och avföringens konsistens alldeles gemytlig. 
Då känns det som om livet faktiskt är här, värt att upplevas. 
19.11.2015 kl. 11:33

Onanipresentation

Det var ju så att vi skulle presentera våra undersökningar också. 
Jag lyckades inte få fram alla onaneringsbegrepp jag hade tagit upp i texten. 
Det var lite synd. 
18.11.2015 kl. 12:23

Vetenskaplig onani

Idag skriver jag en stilistisk uppsats om onani, och kommer fram till att ordet onani är mera formellt än ordet runka, som bär en talspråklig väst. 
17.11.2015 kl. 12:58

Vidunderlig

Sen finns det ju de där föreläsarna som faktiskt förstår vad det är jag försöker göra och skriver feedback som "en vidunderlig opgave", då smälter mitt hjärta kring hela studielivet en aning och jag får mer energi att fortsätta. Men sen sitter jag två timmar senare och har otroligt mycket gaser i magen strax innan jag ska hålla en presentation och önskar att jag var hemma i sängen.

Trots det är det här en ganska fin dag. Jag trodde den skulle bli piss när katten var omöjlig och mina tarmar knorrade ända från morgonen, men så möter jag ordet vidunderlig och allt känns lite mera somrigt och vinterglittrande på en och samma gång.
Så Tack. Tusen tack. Nu orkar jag fortsätta. Till onsdag. 

16.11.2015 kl. 17:54

Liv

Försöker vara trygg för din skull; lyssna trösta bli arg på rätt ställen och sedan trösta igen. Springer och kissar fem gånger på en timme och ser tampongpaketet framför mig. Överväger att slänga det. Överväger att städa hela lägenheten tills du kommer hem igen för att överraska och vara duktig. Diska undan ett till lass och laga mat. Men orkar inte. Istället sitter jag på wc:n och kissar.
Det tar aldrig slut. Säger this too shall pass och det blir bättre jag lovar 110 %. Jag tror på det. Jag tror på mig när jag säger det högt för det är så det fungerar. Det är så det ska vara och jag vet att tryggheten är viktigare än något annat just nu. Men vad är tryggt när hemmets väggar börjar krypa in under nackskinnet och sömnen lockar hela dagen? Vems känslor är det som ger oss magknip och skrattanfall om vartannat? Ansvaret kommer krypande från ett annat håll och får mig att falla på knä, be till en gud jag inte klarar av att acceptera om en fin dag. En dag utan magknip över deadlines och tider att passa. En dag var det är okej att bara vara där jag är, just då, med en bok, med god mat, med rent hår och rena lakan. Med dig mot min mage, med känslan av att oj vad fint vi har det just precis nu.
Jag väntar.
Jag väntar jag väntar jag väntar. 

10.11.2015 kl. 13:22

Ta mig bort

Äter blåbärsris och når den där punkten var jag har två val: Fortsätta på samma sätt och bli en slav av systemet eller inse att jag inte kan fortsätta på det här viset och göra någonting åt det. Jag är större än det här, men jag är också mindre, och de båda delarna är en paradox i mig jag inte klarar av att greppa. Jag vägrar att fortsätta så här, men vad har jag för val? Vad har jag för drömmar och ambitioner som kan visa mig vägen till var jag trivs? Var jag kan leva och frodas och bidra till livet?
Just nu stampar jag envist på samma ställe, väntar på att tiden ska gå, att arbetet ska bli klart och att jag är ska få lov att bryta mig ut. Men jag är redo. Jag har ingen erfarenhet och ingenting att visa upp, men jag är redo och jag vill inte stampa här längre. Ta mig bort härifrån.  

09.11.2015 kl. 10:49

Preventivmedel

Alltså, när jag finner mig själv läsa detta:
"So this probably sounds really silly and I am probably being really neurotic about it but I am going to have to poop soon. I am so terrified that any kinda of pushing is going to expel my Paragard ( placed 2 days ago). I usually poop 2-3 times per day but i think all the bloating and cramping has constipated me a bit. Did anyone else deal with this kind of crazy first bowel movement?"
kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv. 
Kanske jag är lite mer redo för hormonspiralen den här gången. 


(Källa)
06.11.2015 kl. 19:56

Google

Googlar
"Kan man krysta ut en spiral"
och får träffen
"The Truth About God"

Hur tolka detta?
06.11.2015 kl. 19:52


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt



 

Follow