sönder

jag är kexton år,
fast i en kexbubbla
som smulor mellan tänderna.
kexar mig med kexig fart fram genom 
liv
poesi
kex-konst. 
krossas av allt
som knasar genom min kropp,
finner mig frestande
utsökt. 
lämnar mig 
sönder. 
29.10.2014 kl. 18:54

fin

paus från väntan längtan önskan om att fly
från något som aldrig har funnits
paus med dig
och allt är så fint
för flera ögonblick i rad. 
mina ögon svider av skrattgropar längtar efter att borsta ett lager te av mina tänder 
men allt är så fint
att det inte behövs något annat än en filt
du kommer hem
och slickar honung av mitt ansikte
och jag blir sur
på låtsas
för egentligen är det ganska mysigt
med din tunga på mitt ansikte. 
28.10.2014 kl. 21:39

Hud, ditt vackra misslyckande

Mitt största organ sviker mig på det vackraste sätt den kan.
Den bildar sitt eget universum, som om den försökte berätta för mig att den är värd mig. Jag blir arg och besviken, misstolkar dess försök att vinna mitt hjärta.
De äckliga knapriga röda och gula prickarna på min haka
är oändliga galaxer.
Stretchmärkena på mina lår, som inte borde vara där för att jag aldrig kastat så mycket i vikt; HALLÅ HUD, häng med, det är MENINGEN att jag ska växa när jag är ung!
är stjärnfall.
Ärrbildningen som glömmer hur man slutar bilda ärr
är planeter, meteoriter eller månstenar. 

Hud, du får mig att tro att jag är den mest ohälsosamma människan, förlåt för att jag inte kan uppskatta din version av universum. Jag ska försöka vara mildare, om du gör detsamma. Okej? Okej. 
24.10.2014 kl. 13:16

Något fint

Kanske är det att tända ljus på mörka morgnar,
att dricka två koppar kaffe istället för en.
Kanske äran du gav mig,
tilliten och förtroendet,
oersättligt.
Kanske det att jag inte hatar varje rad av skärgårdsromanen,
kanske det att jag skapar utan hämningar igen. 

Något fint är det i alla fall,
som får mig att se fram emot den här dagen och nästa. 
Som får mig att tycka att jag är bra som jag är,
att jag visst kan lyckas med någonting. 
Något fint som får mig att vilja leva. 



(P.S. Är fortfarande livrädd för mörkret,
borde kanske försöka släppa taget om rädslan. 
Skulle det hjälpa?)
21.10.2014 kl. 11:52

Solen skiner

Vaknar
bara för att upptäcka att monstret fortfarande sover
någonstans mellan mina revben, bakom och under mitt hjärta. 
Går på tå runt mig själv för att inte väcka det. 
När tar det slut? 
16.10.2014 kl. 11:37

Död

Mitt hjärta går i kras
när någons (din) bror dör.
Bara sådär.
Borta.
Sa nästan hei en gång.
Sörjer för din skull,
för att hei tog slut.
Det är väl inte rättvist trots allt
och världen blir ännu lite gråare.
Jag trodde inte det var möjligt.

Men det är det.

14.10.2014 kl. 18:59

September

Vad hände i september
som fick mig att dö
som fick mig att bli ett torkat löv på en trottoarkant,
väntandes på att någon ska skrapa upp mig med fotsulor eller regndroppar,
väntandes på att någon ska lyfta upp mig igen.
Du skulle ta emot mig innan jag hann bli ett litet brunt rusklöv. 
September,
du tilldelas titeln Dödens månad.
Grattis, tack för omtanken, låt mig och oktober vara ifred.
Okej?
13.10.2014 kl. 16:24

Men jag har ju banan

Skriver om Martin och Seija 
och avundas deras tillgång till glass.
Försöker fortsätta
försöker försöker försöker. 
Alltid tre gånger,
tredje gången gillt lyckas jag.
Hoppas jag.
Önskar jag.
Drömmer jag. 
 

13.10.2014 kl. 16:06

Är det så viktigt?

Har grubblat ner mig till ett vrak;
ligger på havets botten 
någonstans bredvid Titanicrester
och har svårt att veta vad som är vad. 
Tio år har jag på mig
och jag måste bestämma mig nu,
vad som är värt vad.
Allt måste ha en mening allt måste vara välmotiverat och inget beslut kan fattas innan det kan kännas riktigt med en 100procentig säkerhet.
Tar kål på mig
varje benbit lungor ögonvrår orkar inte torka ännu än gång. 
Fel att avslöja, vilja, drömma och ta farväl. 
Jag upprepar:
varför
varför
varför.
Varför jag, varför inte jag, varför någon, varför något. 
07.10.2014 kl. 18:58

Löfte

gråter över litteratur 
om litteratur
om litteratur
om litteratur

ingen överraskar, skrämmer, sniffar mig i örat. 
kastar mina rensmutsiga skor i en soffa med pretentiösa mönster och skallrande tänder, soyaprodukt i handen. 
den här dagen lovade jag mig själv att aldrig bli sådär.
jag hör hemma på andra sidan vetenskapen,
inte här. 
aldrig någonsin här.
så jag tar bort mig själv från giftiga miljöer, hjälper mig upp, glömmer bort andra och kallar mig fula namn. 
varför varför varför
faller jag ner igen.
Den nionde dagen heter jag Melankoli.
05.10.2014 kl. 17:18

Tanklösa dörrar

Tack, Spiral,
för att du lurade min paranoia i två månader.
Tack
för att du är som du ska vara,
för att du är du. 
Klär av mig mina byxor
med många syften i bakhuvudet. 
01.10.2014 kl. 23:03

Parland är bra som han är!

Är den nyaste nya Leonardo Da Vinci, 
har höga tankar om mig själv i tv-soffan:
"Jag kommer bli stor" 
genom det femte avsnittet Modern Family på raken. 
Stoppar alla tummar i röven (alla två)
och fortsätter mina hyllningar till allt det som icke är. 
(F U finlandssvensk jämförbarhet)
30.09.2014 kl. 16:28

Uttryckslös

Vem försöker jag vara,
hycklare till kvinna. 
Idag känner jag mig:
- Dömande
- Rädd
- Lycklig
- Upphetsad (ja)

Väljer ofrivilligt vad tid är,
skriver bullshit. 

Dagen jag började växa:
 "Varför?"
Tatuerar hela min överkropp, står på händerna, är problemfri, mensfri, fettfri. Förstår inte varför jag inte kan, 
varför jag inte slutar,
varför jag inte finns till. 

Bygger murar för att jag kan,
för att jag inte kan bestämma mig om jag inte får se världen och värderingarna på avstånd. Kommer aldrig att kunna slappna av innan jag är en del av rymden. Jävla kosmiska dimensioner. F you

23.09.2014 kl. 18:39

Dag 43

Dag 43
och jag känner knuten i din mage.
Du kittlar mig på ett oppassande ställe,
tvingar mig att blottas.

Brev till spiral:
Kära Spiral,
Jag vet att jag har varit rädd för dig i onödan.
Förlåt. Förlåt förlåt förlåt,
du behöver inte hämnas nu.

mvh
Fanny

15.09.2014 kl. 14:13

Stryk det

Lyssnar till mörkret
samtidigt som jag inte förstår varför det är så svårt att ge upp. 
Surrender.
Kaffe
Universum, är det jag som håller dig på avstånd
när allt du är 
är min säkerhetslina?
15.09.2014 kl. 14:08


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt



 

Follow