Jeg er ikke så gira på livet akkurat nå. Precis när jag börjar få aknen under kontroll, lämnar jag den onda cirkeln bara för att träda in i en annan: Psoriasis.

Det är många i min familj som har det, och jag har vetat att jag själv också har det i flera år. Men nu är det illa. Tidigare handlade det om en liten röd prick åt gången då och då, och en hårbotten som lätt återhämtade sig med ett receptfritt schampo. Men nu har jag röda fläckar över hela min kropp, som varje kväll måste smörjas in med starka kortisonsalvor, och en hårbotten som ständigt måste vårdas med receptbelagda, giftluktande vätskor.

Oftast är det helt okej. Jag försöker göra det bästa av det, och tänka på den tid det tar att smörja in varje fläck var för sig som en liten meditativ stund tillsammans med min kropp. Men sen kommer morgonen då jag måste förbereda mig inför människomöten och sminka mig. Då lyser den flagande huden på tinningarna, i pannan, på näsan och på käken genom låtsashuden på tub.

Ibland när jag ser mig själv i spegeln tänker jag på mitt framtida bröllop. Även om jag aldrig ens drömt om att gifta mig har jag redan bestämt mig för att min brudklänning måste täcka så mycket hud som möjligt. På bröllop ska man känna sig fin, man ska vara vacker och älskad. Jag gruvar mig inför att gifta mig, uteslutande på grund av min hud. Just nu klarar jag inte av att föreställa mig vacker. Inte ens till ett bröllop utan datum.

Är jag realistiskt är de här tankarna löjliga. Varken akne eller psoriasis är sjukdomar som är livshotande (om man bortser från självmordsstatistik). Varje dag tar jag medvetna val för att så småningom kunna hela den underliggande inflammationen som härjar i min kropp. Men idag är en dag när jag bara inte orkar. Idag beställde vi pizza just på grund av den orsaken, och även om det inte är ett av de mest medvetna valen jag gjort, så bad jag - med utropstecken - att få utan ost (animalier och jag kommer inte så bra överens). När det plingar på dörren och vi öppnar våra pizzalådor svämmar de båda över av drypande, äcklig gul sörja. Jag var tvungen att skrapa bort osten så att middagen i princip bestod av 80 % pizzabotten och 20 % ananas och oliver.
Som sagt.
Jeg er ikke så gira på livet akkurat nå.

HÖRNI JAG SKICKADE PRECIS IN MIN KANDIDATAVHANDLING TILL OPPONERING!!!!!

I-fucking-did-it

Mycket tack vare Nina.

Tack Nina!

Bildcred: Sara Hansson, Vi håller på med en viktig grej (2011)

Jag lär mig om Europas geografi när nyhetssidorna svämmar över av de senaste bombnyheterna. 
Jag skulle hellre slå upp en jävla geografibok. 

Ibland, när jag åtta på kvällen ligger i soffan och dör av sjuklig trötthet, tänker jag kanske det är såhär det känns att dö på riktigt, och blir rädd. Men så går det en stund och så tänker jag på att någonstans, antagligen på flera ställen samtidigt, på denna jord finns det människor som tittar på Friends just precis nu. Och det gör mig på lite bättre humör.

Vad gör du för att hålla dig varm under vintern?
Långa, mjuka cardigans från Carlings! Älskar att sitta och teckna/läsa/mysa/vara i skolan i dem. Och så tvingar jag Siri att ligga i min famn. 

Vad är din filosofi vad gällande kläder?
Är det någonting mjukt och bekvämt förklätt i ett fint mönster - jackpot. Speciellt nu under vinterhalvåret bryr jag mig inte så mycket vad jag har på mig, bara jag känner mig bekväm och bra i det. Å jo, loppis e bra!

Vad har du på dig på bilden?
Syns kanske inte så bra vad jag har på mig, men det här är närmast en outfit pose jag kommer. Jag har en cardigan som går till knäna från Carlings (såklart), en t-tröja från H&M, ett av mina två par spacetights (har på mig dem så gott som varje dag trots att de inte riktigt är inne längre, hehe) och ett par underbara stickade strumpor en vän gav till mig när jag frös på en villa i somras. 

Hur piffar du upp din look?
Genom att ta på mig mina spacetights istället för mina haremsbyxor en dag, haha. Men om jag verkligen ska försöka piffa upp mig gör jag gärna någonting med mitt hår, och tar på mig ett par fina skor.

Tack för utmaningen, Louise! Jag skickar inte vidare till någon.

Ibland landar jag på jorden igen och tecknar katter istället för att vara en satan. Just nu jobbar jag framåt i stort sett varje dag, främst med kandidaten, men också med tecknandet och det enorma projektet Ta Hand Om Dig Själv. Det är svårt att få allt att hänga med, och därför kommer de eftersläntrande frustrationerna som åskmoln i hela min kropp, och förgiftar min omgivning. Så, som sagt, ibland är det bäst att teckna en katt och landa lite. För omväxlings skull. Katter är aldrig fel.

Ibland låtsas jag att jag är en mördare (som i och för sig aldrig skulle skada ens någons finger) och biter folk i mina tankar tills de blöder ihjäl medan jag kallar dem för assface. 
Då tänker jag på att spränga hela helvetesplaneten som ingen ändå verkar bry sig tillräckligt mycket om. För att äntligen bli fri från all idioti, alla jävlar som gapar och tror att de har rätten att såga, förneka och misshandla andra. 

Men sen inser jag. 
Vem gör det mig till?
Jävla hyckleri.

Idag fyllde jag den sista sidan i min Moleskine. Det kändes lite vemodigt, speciellt för att jag skrev någonting surt och bittert under teckningen, int håksa ja ju att e va sista sidon! Men sen insåg jag att det är precis det som är det fina - att jag har kunnat fylla boken med allt liv som finns i mig och som behöver komma ut, att jag haft så få gränser att det inte spelar någon roll om skissen är ful eller om jag fyller sidor med svordomar och livshat. Det är ju det där med guldkorn, och hur de blir till bara man faktiskt antecknar. 
 

Det är så oerhört enkelt att låta bli att skriva, teckna eller vad man nu håller på med, bara för att man tror sig veta att det man producerar just idag kommer bli skit för att man känner sig skit, låst eller i allmänhet uppe bland molnen eller nere i gräset. Jag tror det är då det är viktigast att man faktiskt gör det. Visst kan resultatet bli otrevligt att se på, men det finns ändå där. Allt är bättre än en tom sida. 
 

Jag tänkte hedra min nu fyllda Moleskine genom att gå genom den och eventuellt posta ett inlägg med mina favoritsidor från det gågna året innan jag går vidare till nästa.