Aldrig mera varför

Nu slutar jag fråga varför av inspirationen. 
Varför är synonymt med död
Död på motivation och skaparglädje.
Död på konstnärsskap och författardrömmar. 
Aldrig mera varför. 

Ersättningsförslag:
Varför inte?

 
02.06.2015 kl. 19:22

Jag tror jag är vuxen nu. Snart i alla fall

Det slår mig att jag är ganska vuxen nu. Ser inte mig själv som ett oskyldigt litet barn längre. Klarar av att skriva (och PRATA) om sex, kroppar och mens, var som helst när som helst (try me).
Dessutom:

  • Hostmedicin är gott - du ljög aldrig, mamma 
  • E bleiv kallt direkt solen gick i moln! 
  • Tiden går så himla snabbt; igår känns som igår
  • Rödvin och kaffe, kaffe och rödvin (i måttliga mängder)

Men också:

  • Stress
  • Krämppona
  • Ansvar
  • Fy
24.05.2015 kl. 22:17

SÅ FINT

Imorgon åker vi till ISLAND och hej, människor kan faktiskt vara snälla och lyfta upp solglasögon som ramlar ur fickan när jag cyklar alldeles för ivrigt genom Åbos underbara vår. Det kan faktiskt vara roligt att leva trots ansvar och hormoner och liv, och imorgon åker vi till Island! Speciellt när man har människor att skratta med, att bli hes med för att man pratat för mycket och att krama - då är det verkligen extra fint. OCH DESSUTOM NÄR VI ÅKER TILL ISLAND IMORGON! är livet bra.
09.05.2015 kl. 19:40

KKK

Säljer min
ENSAMHET
hårt
mot
samtidens brister
med ett 
hånskratt 
för det är så svårt att
tala högt 
utan att vara en elefant.
Sälj dig själv till 
de ANDRA
och allt kommer hänga högt och långsamt
tills det dör.
Ett 
uttryck
plockas sönder och 
åker ut
med tryck över 
dina lungor.
Bli expert på 
död
bara för att
du måste leva.
22.04.2015 kl. 16:09

ExprK

Idag är vals för satan 
för att jag har tent
imorgon
är töntarna 
för att jag gömmer mig bakom 
tystnad igen
håller aldrig käften för att det är skönt
för att jag har allt för många dokument som 
river mig i håret på dina blåjeans
TYST
Kraften kommer 
inifrån Kafka
och jag följer med tills 
jag är 999 saker jag aldrig skulle göra

Det finns inga ord

22.04.2015 kl. 15:52

S.T.R.E.S.S

ALLA KURSER BEGÄR FÖR MYCKET AV MIG OCH 
I keep bleeding I keep keep bleeding, fuck
OCH JAG TÄNKER PÅ ATT SNART ÄR DET SLUT OCH VISST ÄR DET DET OCH ALLT KOMMER GÅ HELT OKEJ, MEN DET TAR JU INTE BORT DEN DÄR STRESS-STENEN UNDER LUNGORNA OCH MINA HÄNDER FORTSÄTTER DARRA TILLS JAG SOMNAR. 
Solen lyser ju åtminstone. 
Men samtidigt tar vinden i allt vad den orkar för att göra det så tungt som möjligt att ta sig till föreläsningar och seminarier, och 
I keep bleeding. 
Snälla ta slut. 
Alltid motvind. 

Som
Tur
Råkar
E
Slut
Snart
21.04.2015 kl. 11:31

Skribentjaget

Min självbild som skribent är sist och slutligen som ett åskmoln med sprickor i alla kanter, och jag har gjort en vana av att plocka sönder alla ord och tankar jag bär på. Dessutom verkar det som om jag inte har den blekaste aning om vad "bra" litteratur innebär när det kommer till mina egna texter - som om jag aldrig hade läst en bra eller en dålig bok i hela mitt liv. Men jag tänkte att jag skulle sluta med det nu. Skita i hur totalt skit det kan bli, och bara skriva. 

Jag om fem år om jag inte kastar iväg rädslan genom fönstret:

"Hon tittar på de blåa bokstäverna och den tomma ytan runtomkring. Plötsligt anar hon en stumhet under tånaglarna, som sakta vandrar från fötterna, genom låren och lungorna, upp till hennes bröst. Hon känner sig nästan förstoppad i fingrarna, känner tomheten från pappret speglas i hela hennes kropp. Den obehagliga känslan skrämmer henne, så hon kastar kuvertet och pennan över soffbordet och sitter stelt och stirrar framför sig. Har det verkligen gått så långt nu? Har jag verkligen blivit rädd för tomma skrivytor? Herregud, jag är dödsdömd!"



P.S. 
Försöker lägga det föregående inlägget bakom mig, låta det vara där och acceptera att så många människor faktiskt tyckte det var bra, utan att känna pressen att låtsas rikta kommande blogginlägg till er, fantastiska människor, och istället bara fortsätta mumla för mig själv. Hur som helst, miljoner med tack för att ni tog er tiden att läsa och tycka. Det var verkligen fint!

P.P.S.
Överväger att äta flingor till lunch. Flingor. Till lunch. När jag bara kunde cykla iväg till skolan och få en näringsrik, smakrik lunch för 2,60. Bör tänka vidare på det här. 

P.P.P.S. 
Jag äter flingor till lunch.

P.P.P.P.S.
DET HÄR HÄNDE

Jag tar det här som ett tecken på att mina succédagar är över.

31.03.2015 kl. 13:08

Hildur

Hildur saknar en tand. Varje morgon står hon i sin nattskjorta och ser sig själv i spegeln, med ett dåligt tuggat knäckebröd i magen. Ibland övar hon sig på att le så att gluggen ska synas så lite som möjligt, innan hon borstar alla de kvarvarande tänderna.
Egentligen är oddsen på Hildurs sida, i och med att hon har 29 tänder kvar.
Egentligen ser det ut såhär:
     Hildur  291  Gluggen
Men för Hildur känns det för det mesta såhär:
     Hildur  01  Gluggen
Ibland drömmer hon om att skaffa en tandprotes, och att hon skulle pryda den med ett litet tandsmycke; kanske ett sött litet hjärta. Hildur tror att hon nog skulle känna sig fin då.
Men hon vågar inte.
Hon är för gammal för sånt.
Så Hildur stiger upp varje morgon och övar sig på att le med munnen fast.
Med ett dåligt tuggat knäckebröd i magen. 

18.03.2015 kl. 11:53

personal space

Mitt lediga sätt sätter upp ett staket runt min kropp. Inte så mycket för att förhindra folk från att komma in, utan snarare för att förhindra mig själv från att komma ut. Det minsta jag kan göra är att vårda min egen trädgård, tänkte jag, men inte ens det kommer jag ihåg. Inte ens det minns jag när respektlösa plakat spikas upp på mitt staket. Överväger att ta bort staketet helt. Det skulle i och för sig innebära att jag skulle placera mig själv mitt bland allt det andra, allt det som finns utanför och runtomkring hela tiden. Men å andra sidan skulle jag slippa de där permanenta plakaten. Åtminstone skulle de förvandlas till flyktiga ljudvågor istället för tryckta ord. Och kanske det är värt det. Kanske jag överlever där, trots obekväm kroppskontakt och en konstant ström av förvirrade tankar. 

16.03.2015 kl. 15:11

inte på riktigt

Mitt smutsiga hår färgar av sig på dig. Du blir sur (på låtsas) och jag blir ledsen (på låtsas) av mina gråa hår som klistrar sig fast på dina nyckelben. De stryper dig (på låtsas) och jag gör motstånd (på låtsas); river mina hårstrån från rötterna (på låtsas) tills de dör (på låtsas). 

10.03.2015 kl. 18:15

hem

Låtsasbarn plaskar i min mage, bubblar i min magsäck, 
vandrar genom mina tarmar. 
Måste man välja mellan ensamhet och sällskap, mellan hemma och hem? Sparkar osammanhängande i småsten på wc-golvet.
Den enda gången jag kunde bli någonting 
var då jag trodde på det själv. 
10.03.2015 kl. 18:07

En viktig början

Kommer på en titel och blickar ut över berg av torra fiskfjäll och lakan. Kanske det här är en brytning i mitt vakuum av ingenting, kanske det är en process, kanske det bara är ett tillfälligt steg på en väg jag börjar inse att jag klarar av att välja. Jag kan välja det här, inte för att jag kan, men för att det inte finns några andra alternativ. Om det är det samma som att måste klarar jag inte av att avgöra, men hur som helst måste jag. Och jag har börjat. Jag har i alla fall börjat, och i pausen mellan motivationsbrist och passion ser jag allt falla på rätt plats, även om det är upp till mig att sätta det dit. Trampar på ett krossat glas i festskor, och skrattar åt blodet som penetrerar min skosula. 
Hej, här är jag, och jag har börjat. 
17.02.2015 kl. 13:06

Vara en berättare, bli en berättare

Inser att jag aldrig berättat en historia tidigare, så jag bryter ihop, får en mumin-näsa av allt snor som hindrar mig att andas på annat sätt än genom munnen när ögonen rinner över av salt. För det är svårt, och jag trodde det var lätt men det är jobbigt och jag har så mycket jobb att göra men det är roligt och jag ser fram emot framsteg framsteg bakåt och framåt igen och igen och igen som aldrig tar slut. Jag kommer aldrig bli färdig, speciellt inte nu, när jag står längst ner på stegen och skriver om en medelålders man som jobbar på kontor och hade en fru på åttiotalet som jag inte ens levde på, och hej, han är självmordsbenägen och har ingenting att leva för. Jag har så mycket att berätta för att göra honom gladare för han är min men jag har aldrig berättat en historia förr förutom om tår som hänger i trädgrenar och fåglarna på mina fötter. Och jag har bara börjat, så jag bryter ihop. Får en mumin-näsa och saltögon. Men jag blir jag igen. Tar fram mina berättelser och berättar. För att jag vill. För att jag kan

12.02.2015 kl. 10:14

Kroppsbyte

Vi ligger med knäna mot varandra, fingrar hoptvinnade mellan våra ansikten, och pratar om att byta kropp på söndagar, för att veta hur den andra känns inifrån.
”Jeg tenker meg at alle andre er som potetsekker. Jeg kjenner meg mer som en pose potetchips. Lett og sprettete.”
Och så stillas nyfikenheten en aning, då jag fingrar på tanken att ha din chipspåsekropp. Men du undrar fortfarande om du skulle klara av att skejta med min yoghurtkropp.
Kanske nästa söndag.

09.02.2015 kl. 15:03

Fåglar

Tittar ut genom fönstret och ser små tår hänga i trädgrenarna. Blir förundrad, inte över tårna, utan över fåglarna som växer ut ur mina fötter. Hinner inte fråga om de kan sjunga innan det kvittrar från golvet. Känner mig tvungen att sitta för att låta bli att krossa de sköra fågelhuvudena med min kroppsvikt, så jag lyfter upp fötterna på en kudde, och viftar med fåglarna. Jag undrar om de har en egen vilja, och vingarna börjar flaxa fritt omkring i rummet som svar. Jag följer med, låter mitt hår damma några hyllor och hörn i samma upp och nervända runda. Fåglarna placerar mig snart försiktigt tillbaka i soffan, och jag placerar försiktigt fötterna i fröskålen på bordet. Deras hunger smittar av sig, och jag upptäcker att min näsa och mun har ersatts med en näbb. Letar med blicken efter mina fågelfötter, och finner att de små fågelkropparna är borta, liksom resten av min mänsklighet. Istället möts jag av att vara en enorm fågelkropp, som har svårt att öppna dörren till friheten men enkelt att krossa ett fönster för att komma ut. För att flyga iväg. För att fågla min väg genom livet. På ett egendomligt sätt, fri. 

07.02.2015 kl. 16:35


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt



 

Follow