Hypokondri

Har tänkt så mycket på döden i det sista
att vi nästan blivit ett, han och jag. 

Meditationsförlopp:
Jag tror jag är sjuk
Jag är sjuk 
Jag är sjuk
Jag är sjuk

 

Jag är okej


Jag är frisk


Jag är. 

01.09.2015 kl. 20:36

Studier

Idag ställde jag mig öga mot öga mot ångesten i form av min studieplan och dödade den i samma stund som jag planerade in svensk litteratur och poesien og lingvistikken till nästa vecka. Fast ärligt talat är den nog inte riktigt död ännu. Den ligger där och kliar mig under hakan på kvällarna och försöker övertala mig om att jag inte har någon koll alls. Lite sanning ligger det i det den försöker säga. Men kanske det går ändå. Jag har ju inget annat val än att kasta mig i vattnet och sprattla med armar och ben och försöka ta mig till nästa station - bara jag visste var den låg. 
Samtidigt som det är ångestfyllt att inte ha någon kontroll över mina studier (vilket jag nog egentligen har, men upplevelsen är en annan), ser jag fram emot studentlunchen och klassrummen och att lära mig nya saker. Även om jag inte har hunnit sakna det så mycket (jag har lånat minst fem kattfaktaböcker från bibban i sommar, så jag har lärt mig en hel del trots arbetslivet och ledigheten), ska det bli ganska fint att vara tillbaka. Att studera på universitetet är ju ändå, hittills, den roligaste undervisningen jag hunnit uppleva. 
24.08.2015 kl. 13:06

Katten

Inatt sov jag dåligt för att katten låg hopkurad vid min arm i vår lilla 120-säng. Var rädd att jag skulle rulla för mycket och i misstag kväva henne. Men hon lever fortfarande. Liten och lycklig. Det måste vara såhär föräldrar känner inför sina småbarn. Glad att det är en katt jag känner så för.
18.08.2015 kl. 18:00

navelskådning (illustration) och katten

Jag vet att det finns någon som vill veta hur djup min navel är; för en tid sedan fick jag ett anonymt sms på finska av någon som undrade om min navel var djup eller utstående. Här ovan finns svaret. 


För snart en vecka sedan fick vi hem vår lilla katt. Våra känslor har varit en bergochdalbana sedan dess i och med att det tog flera dagar innan hon ens vågade vara nära oss; våra hjärtan krossades om och om igen när vi försökte visa vår kärlek till henne och ha henne nära och hon bara flydde under sängen. Nu flyr hon bara under sängen när hon ska attackera någon leksak från en mörk plats. De vi fick henne av sa att hon var absolut lugnast av alla kattungarna - att hon hellre satt med familjen i soffan istället för att härja med de andra på golvet. Nu undrar jag om hon verkligen menade den här ungen. Hon är komplett galen! Men samtidigt så oändligt mysig. I morse vaknade jag av att jag nästan rullade över henne i sängen, efter det kröp hon ihop bredvid min arm och spann resten av morgonen. Nu har hon slocknat på klösträdet efter ett av hennes extrema lekinfall. Jag är i alla fall otroligt förälskad, vilket antagligen märks.

17.08.2015 kl. 16:45

navelskådning

min navel är så djup att jag har skavsår i den.

(dessutom luktar den lite konstigt)

illustration kommer.

12.08.2015 kl. 11:33

Liv

Kanske jag äntligen känner mig lite levande igen, när årstiderna faktiskt börjar hinna ikapp gåshudsvindarna. Stannade vid fönstret ikväll och njöt av kvällssolen och framtiden som den höstliga brisen har i sitt förvar. Dessutom vet jag. Nu händer det. 
31.07.2015 kl. 21:00

Längtan

Jag klarar inte av att sova för att jag längtar så mycket. Längtan drar i mig som ett vakuum i bröstet, försöker slita mig med till framtiden och medan jag försöker lugna ner min kropp i nuet - sängen och sömnen - rasar mina tankar kring LARS och KATT som båda händer nästa vecka. Jag vet inte hur jag ska klara av att hålla min själ kvar i bibliotekariekroppen de här sex dagarna jag har kvar för det händer så mycket som jag väntat på så länge. Antingen kommer jag sluta mig som en mussla för att jag inte klarar av att hantera de enorma känslorna som trasslar ihop långa, randiga kattleksaker i mina lungor eller så kommer jag explodera och spy ut färggrant garn genom alla porer på min kropp. Vi får se. 
30.07.2015 kl. 19:56

KATT #2

Okej, hon är en miljon gånger sötare än såhär; jag har aldrig varit duktig på att skissa eller teckna djur. Men det här är tösen som blir vår snart. Jag är redan fullständigt förälskad! 
26.07.2015 kl. 15:35

KATT

OKEJ ETT NYTT KAPITEL VERKLIGEN
om ett par veckor följer en liten liten kisseknatt med oss hem till Åbo och det gör mig så lycklig!
26.07.2015 kl. 14:27

Känslor

Nytt kapitel my ass. Det visade sig vara en cliffhanger, och jag lämnas ensam vid klippkanten och klarar inte av att avgöra om jag stängde in känslan till ett senare utbrott eller om jag faktiskt hann bearbeta den. 

Känner någon där inne som har ett behov av att förklara att livet inte är så hemsk (det är inte det), att det bara är känslorna som kollapsar alla på en gång ibland och rusar desperat fram och tillbaka och huller om buller. Bara för att jag svär och hatar i mina anteckningar betyder inte det att jag inte mår bra annars. Det måste vara okej att frigöra äckligt påträngande känslor i bokstäver utan att det ska tolkas som att jag alltid har det jävligt. Jag har det okej. Jag saknar och gråter och skrattar och älskar och tackar och kisar och vilar och sörjer. Jag har det okej. 
20.07.2015 kl. 20:02

Milli

Tack Gud för Netflix när ens katt dör och ens sambo är några länder bort. 
18.07.2015 kl. 00:29

Jag vill inte vara med i sommar längre

Jag lovade mig själv att jag varken skulle stressa, angsta eller känna mig pressad i sommar. Kanske jag tog det lite för givet. Såklart ska man ta det lugnt och ha det härligt, det är ju sommar! Jag skulle hela min hud i solen, läsa mängder och massor, skriva och teckna och lära känna mig själv bättre. 
Men det blev inte riktigt så. Sommaren är snart slut, och allt jag har gjort är längtat efter hösten. Jag har stressat och känt mig pressad. Jag har varken skrivit eller tecknat, och inte heller läst mängder eller massor. Ärligt talat är den här sommaren ett skämt, och jag hatar den.
Men det är okej. Det är okej att hata sommaren när den präglas av utbrändhet (inte min), långa veckor med arbete, döende katter, saknad och kyla. Jag är okej med det, ibland är det bara så. Och snart är det slut. 
Jag har åtminstone yogat och mediterat, och lärt känna mig själv en aning bättre trots motståndet. Så det är ju fint.
16.07.2015 kl. 18:05

Framsteg

För tre och ett halvt år sedan satt jag och kopierade allt Lars skrev och klistrade in det i google translate.
Nu sitter jag och översätter norska polisintervjuer till psykologer på svenska. 
Liivi, he lever.
04.07.2015 kl. 20:17

Jobb möter liv

Ibland går jag mellan hyllorna och fylls av en oändlig kärlek till biblioteksböckerna. Tänk så många fantastiska berättelser som finns bara i den här lilla byggnaden!
Men sen kommer jag hem och mår fysiskt illa över att jag bara hinner leva i ett par timmar innan jag ska sova och stiga upp till en ny dag. 
Vart försvinner jag?
Vart försvann jag?
29.06.2015 kl. 21:43

Inte riktigt sexism men

Idag jobbade jag med en gammal man som sa ett par onödiga saker om min kvinnlighet. Men sen sa han också att jag kanske ska bli statsminister och ta över för Sipilä, så jag förlåter honom. 
25.06.2015 kl. 19:55


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt



 

Follow