Egenvärde

Dagar som den här, 
när jag som avhandlingsskribent är icke-existerande,
är det svårt att inte definiera sitt självvärde med studieprestationer.

Publicerad 12.01.2016 kl. 22:43

Vad jag tecknar istället för att skriva avhandling



Obs, ingen av dessa är självporträtt (speciellt inte den sista), även om jag också gjort en skiss av mitt ansikte idag. Den i mitten är min skomakare som jobbar varje vaken timme på sina skor (han är ganska fantastiskt duktig!), de andra är inspirerade av slumpmässiga bilder på tumblr. När jag märkte att kandidatavhandlingen omöjligen ville bli skriven idag blev jag desperat i min oförmåga att fokusera och bestämde mig för att teckna och skissa som en galning istället. Nu angstar jag såklart över deadlinen på söndag, men jag har i alla fall skapat något. Och i det långa loppet känns alla teckningar mycket viktigare än en avhandling. 

Publicerad 12.01.2016 kl. 21:36

jag vågar egentligen inte säga det här i rädsla av att jinxa det MEN NU SÄGER JAG DET ÄNDÅ/En ostrukturerad lista på att det mesta för en gångs skull är helt okej!

Just nu...
har jag det ganska bra. Faktiskt! Det känns som om jullovet nollställde mig på särskilda plan, vilket tillåter mig att börja om. Nya tag med skola och veganism (hittade en veganost på Prisma - hurra!). Och skrivande och tecknande, och skapande överlag. För första gången på länge känner jag mig ganska inspirerad att leva. Aknemedicinen FUNKAR och har inte tagit livet av mig ännu, jag är receptinspirerad och äter fantastisk mat, jag skissar, sover och myser med L och med Siri. Läser böcker och dricker te. Mediterar och yogar (still working on that). 

Och jag är livrädd att jag ska börja tänka för mycket och förstöra allting. Du vet, sådär som jag alltid gör. Men än så länge har jag inte ens behövt använda kategorin Katastroftankar. Kanske jag bara får acceptera att det mesta är ganska fint just nu! 

(Det är ungefär här någonting deprimerande brukar slå ut ett par tänder på mig)

Men nej! Just precis nu är det BRA!

Publicerad 10.01.2016 kl. 23:40

Mina föräldrars kattbarnbarn

Det verkar som att vi är generationen som skaffar katt istället för barn.
Än så länge i alla fall. 
En sån generation har jag sett fram emot länge. 
Publicerad 05.01.2016 kl. 19:52

Bring it on, 2016


2016, 
Må du vara fylld av skisser, bra böcker, dåliga böcker, underbara böcker, hemska böcker,
färggranna grönsaker, mat i mängder, känslor, 
glädje sorg ilska lycka
KREATIVITET
spotify utan reklam 
och en miljon kramar
kyssar
beröringar 
och sånt som värmer ända in i djupet av allt.

Publicerad 05.01.2016 kl. 19:09

Simone

Vi sitter på det trendigaste caféet med de trendigaste människorna och diskuterar med viftande händer hur fantastisk och smärtsam kreativiteten är. Vi ifrågasätter oss själva, men tvivlar inte en sekund på den andras storslagenhet. 
Du kommer förändra världen
säger vi till varandra. 
Det är något stort i luften varje gång vi ses. Varje gång vi pratar. De frön som utgör våra idéer gror för varje ivrig tanke vi uttalar. När vi skiljs åt kramas vi två gånger, och vinkar medan vi går åt olika håll. Jag går till bilen och ler med hela kroppen, skuttar med mina förfrusna fötter och motstår frestelsen att vinka till alla jag möter.
Vi kommer förändra världen, du och jag. 

Har ingenting med Massachusetts att göra, men det här är den bästa feelgood-låten som finns. Märk väl alla gayreferenser i slutet. 

Publicerad 05.01.2016 kl. 16:08

Jullov

Publicerad 03.01.2016 kl. 16:04

Att göra istället för att tänka

Jag undrar om jag någonsin kommer sluta älta och grubbla över vem vad varför jag är och hur jag ska lyckas med någonting jag drömmer om. Varje gång jag kommer på mig själv att ha grubblat i några dagar bestämmer jag mig för att sluta, att skita i allt det där och bara göra det. Men så går det en vecka eller två så är jag tillbaka på samma ställe. Kanske några teckningar och texter rikare, men ingenting mer än så. 

Hur kan det vara så svårt att stänga alla onödiga flikar, leta upp ett inspirerande ansikte, djup bakgrundsmusik och bara teckna? Jag tror jag var bättre på det förr. Kanske jag tar mig själv på allt för stort allvar. Kanske jag inte tar mig själv på allvar alls. KANSKE JAG BARA ÖVERANALYSERAR ALLT och kanske jag bara ska göra det nu

Publicerad 28.12.2015 kl. 15:55

Veganresa

Det blev långt ifrån en vegansk julafton för mig, och min mage har ensam gått upp några tusen gram. Det var gott, men jag ser verkligen fram emot att helhjärtat sträva efter veganism igen. Hela december har varit full av små slarvfel, som att dela en skinkpizza med L och äta mjölkig risgrynsgröt. Jag svämmar inte över av ånger eller avsky; att bli vegan strax innan jul är kanske inte det enklaste. Det är inte ett misslyckande att äta en icke-vegansk grötportrion eller en smörgås med vanligt smör på. Det kommer troligtvis ta flera månader, om inte år, innan jag har lärt mig vilken typ av veganmat jag mår bäst av, och det är okej. Det är så det ska vara. Jag vägrar att stressa mig in i det och hata mig själv för att jag åt samma julmiddag som alla andra i år eller för att jag äter konfekt. Viktigast är att lyssna på kroppen och välbefinnandet; igår var det gott med skinka, men idag vill jag verkligen ha bönor och majs. 

Hoppas alla har en kärleksfull julhelg, och om någon har tips på enkel vegetarisk/vegansk helgmat, let me know!

Publicerad 25.12.2015 kl. 12:58

Lista över fina saker

  • Siri börjar spinna när jag pussar henne
  • Jag börjar lära mig att leva som (så långt som möjligt) vegan
  • Vegansk ost är mycket bättre än jag fruktat
  • Mamma och Lotta vill gå på loppis med mig när jag kommer hem till Vörå
  • Jag har fått ett faktiskt botemedel mot akne, och jag ser redan förbättring efter en vecka
  • Om jag har tur kan detta botemedel dessutom hjälpa min psoriasis
  • Två morgnar har nystanet till min sticksöm legat härjat och utspritt på golvet, vilket betyder att vi har en KATT, och allt med det är ganska så fint, även upprörda nystan
  • Siri gillar att ligga innanför mina haremsbyxor, när jag har dem på mig såklart
  • Siri är en tönt
  • Vi ser om hela Doctor Who (2005-) från början igen 
  • Det finns så många underbart inspirerande människor i min närhet
  • Spiralen skämmer mig inte varje dag längre
  • Även om jag spricker i kanterna ibland, börjar jag känna mig hel på heltid
  • Jag är okej

 

Tagen på bar gärning, och såklart fotograferar man innan man blir arg:

Publicerad 20.12.2015 kl. 15:33

Vincent

Det här är det absolut vackraste ögonblicket i Doctor Who. 
Vincent och jag, vi går väl ihop, inte minst med våra stympade öron.
Måste nog ha på mig min De sterrennacht-tröja idag. 
Publicerad 17.12.2015 kl. 14:52

Kvicksand

Jag har försummat skrivandet i flera dagar nu. Veckor nästan. Det har dykt upp många meningar eller ord som på ett eller annat vis berört mig. Jag har velat minnas dem, förvara dem eller bara bearbeta dem. Men de har dykt upp i stunder var skrivblocket inte varit tillgängligt. Igår hände det i bilen. Jag tänkte en mening som verkade stor och viktig; inte universellt, men för mig. Jag höll kvar tanken, tänkte den om och om igen för att komma ihåg den tills jag var hemma, men den, liksom alla andra tankar jag tänkt den senaste tiden, försvann lika fort som den kom. Här kommer det krångliga: Trots att den försvann från mitt medvetande finns den fortfarande i mig. Det är som om mitt medvetande är kvicksand, och när en tanke jag vill komma ihåg dyker upp kämpar den för sitt liv tills den drunknar och sjunker in i min benmärg. Där börjar den mögla. Om jag hinner skriva ner den innan den drunknar lyckas den överleva och andas fritt i all evighet, och jag blir lika ren som om jag nyss badat i den heligaste av sjöar.


Idag bär jag på ett flertal mögliga meningar. När de väl börjat mögla finns det ingen återvändo; de måste fullfölja förmultningen, och jag kan ingenting göra annat än att vänta. Jag hoppas att jag någon gång kommer lära mig värdesätta och respektera skrivandet, så det här inte behöver hända så ofta som det gör. Att jag snart lär mig att jag behöver ventilera orden för att andas. 

Publicerad 17.12.2015 kl. 13:05

Nudism

Jag tänker mycket på min språkliga nudism. Det ligger stora tankar bakom begreppet, men sist och slutligen är det inte så ofta jag verkligen lever upp till det. Visst, jag kan skriva om avföring, mens och preventivmedel, men skriver jag någonsin om hur det är att leva med någon som lider av ångest och depression? Hur jag desperat letar efter klippan i mig själv när den jag älskar mest brister i konturerna? Jag skriver aldrig om familjehemligheter, närståendes privata sorger, om barn som dött eller föräldrar som behandlats fel. Om viktiga kramar, lyckliga stunder med nära eller trasiga vänskaper.

Alla de här sakerna tillhör någon annans liv, berättelser som inte endast är mina att dela. Trots det är det här vad jag tänker på mest, vad jag lever genom och bearbetar hela tiden. Det här är vad min språkliga nudism föds av och eftersträvar, men den göms bakom vardagligheter, kroppsligheter och kvava tankar. Att jag kan skriva om att jag har skitit fyra gånger på en dag är ingen bragd när det jag egentligen tänker på är allt det andra. Avföringen blir en fasad bakom vilken jag ruvar på ensamma ord som inte får komma ut, av respekt till de involverade.

Mitt, och alla andras liv är ett nät av människor och relationer. Jag vill vara sann gentemot det och använda mina ord för att bearbeta det. Jag vill fortfarande skriva om mens och preventivmedel, men jag vill också ge plats för det som är viktigare. Jag vet bara inte hur. Jag kan inte blottlägga andras liv bara för att jag vill reflektera över mitt. Jag kan inte sätta ord på andras upplevelser utan att vara subjektiv eller rentav invadera deras rätt till hemligheter.

Tillsvidare är jag tvungen att hålla mig till dagböcker, men inte ens där klarar jag av att vara helt naken. Ska jag vara sann så måste jag vara det överallt. Jag behöver jobba på det.

Publicerad 08.12.2015 kl. 12:19

Låt kycklingen regera

Att jag aldrig tidigare reflekterat över 
hur absurt det är
att vi tar, säg, en kyckling
och mixar ner den i en kryddblandning. 

Jag hoppas lite att kycklingar
i ett annat universum
gör det samma mot oss. 
Publicerad 07.12.2015 kl. 18:41

Språkutveckling

Jag har en bild av att mitt språk var mycket finare, mera målande och inleveserikt förr. Att jag hade större känsla för vilka ord och metaforer jag skulle använda (även om jag inte gjorde valen särskilt medvetet, de bara kom). 
Å ena sidan känns det lite tråkigt, att det inte är så känslomässigt att skriva längre, att det inte blir så många expressiva, färgsprakande dikter. Men å andra sidan tror jag det innebär att jag utvecklats, att mitt språk inte endast är en ventil för frustrationer och depressioner. Visst kan det fortfarande vara det, men nu är det dessutom någonting mycket större. Något jag kan använda i fler sammanhang, något som tilltalar fler på en bredare nivå. 


Eller så har jag bara blivit massivt skadad av det akademiska skrivandet att jag aldrig någonsin kommer skriva känslosamt och skönlitterärt igen. Det är också en möjlighet. 
Måste man skriva skönlitteratur med intensiva känslor?

Publicerad 07.12.2015 kl. 18:17


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt



 

Follow

 

Kategorier

Senaste kommentarer

29.09, 22:22Depression av Josefin
15.09, 09:09Depression av Matilda
14.09, 21:50Depression av Hedenandis
27.08, 18:34Ny teknik av Victoria
17.07, 18:00Sommarplaner: av Josefin