En kropp som duger, men inte till att visas

Ibland känns det som om jag inte får lov att bära min kropp, inte visa den eller vara stolt över den. I alla fall inte om den inte är en före-bild till någonting bättre. Någonting starkare, fastare, finare. Någonting jag jobbat hårt för att upprätthålla. Yogat varje dag, för att kunna visa dess sexighet och styrka när jag står på huvudet, utan att magen står ut och hänger mot golvet.

Men nu står jag på före-sidan. Utan ambitionen att jobba mig själv till den ”perfekta” kroppen. Borde jag ha dåligt samvete för det? Borde jag skämmas för att mina armar har fett runt mina muskler? Det är ju inte som att jag är överviktig, eller en soffpotatis ens (okej, kanske lite, men inte ohälsosamt). Jag rör ju på mig, jag mår ju bra. Men min kropp fyller inte de kriterier som krävs för att jag ska ha tillåtelse att visa den utan orsak. Den är inte muskulös eller fast på rätt ställen. Den är bara en kropp. Och jag vill tycka om den. Det är inte min hobby att bli den starkaste, snabbaste, snyggaste, och det är okej, liksom det är okej att det är någon annans hobby. Det är min hobby att försöka fånga det fina i det som är just nu; i valkarna, vecken, finnarna och håren.

Jag har egentligen aldrig sett på kroppar som någonting sexuellt. För mig är de vackra på ett helt annat sätt; så länge jag kan minnas har jag försökt fånga det mest naturliga i kvinnokroppen med penna och papper. Därför vill jag visa min kropp. Inte för uppmärksamhet eller för att jag tycker min kropp är bättre än din; tvärtom ser jag en skönhet i alla kroppar. Jag skulle önska det vore acceptabelt att gå runt och fråga främlingar om jag får lov att teckna deras nakna kroppar.

Jag vill att det ska vara okej att bära sin kropp på ett icke-sexuellt sätt. Jag vill att fler ska se det estetiska med kroppar – både kvinnors och mäns. Jag är inte ett objekt för dig att använda. Jag är inte min kropp, men den är min, och den är fin bara för det. Det här är mitt val, att använda min kropp som konstverk. Att visa den i dess mest sårbara form, med valkar och dålig hållning. Kanske kommer min lilla inre revolt stanna efter det här, kanske jag blir tvungen att ta bort dessa halvsuddiga iPod-bilder av olika orsaker. Men det här är kroppen min. Och jag älskar att den är så vanlig, att den är en kvinnokropp, precis som vilken annan kvinnas kropp.

Dessutom är det här ett litet stöd till #freethenipple-kampanjen. Om än ett blygsamt sådant. Helst skulle jag vilja visa allt, men jag är fortfarande rädd för det. Rädd för att det faktiskt inte är okej, även om det vore i ett konstnärligt syfte. Men kanske det här ändå är ett litet steg i rätt riktning. 

29.03.2015 kl. 16:46

Mina bröst är glada idag

Jag hittade den mest fantastiska bh:n idag,
att jag har lust att gå på stan iklädd endast den,
bara för att jag känner mig så bra i den.
Men jag antar att man inte kan trycka sina bröst i främlingars ansikten, bara för att man vill.
Tror dessutom jag skulle ångra mig när jag stiger ut genom dörren påväg hemifrån.
Synd.
För jag skulle vilja sprida budskapet om bekväma men fina bh:ar till fler kvinnor. Alla kvinnor förtjänar en bekväm bh.

Här är en dansande naken kvinna. För känslans skull.
28.03.2015 kl. 16:10

Illustration till Iris

Med en familj på plus minus tusen personer måste man som fattig studerande ta till sina talanger för att inte gå i konkurs då alla fyller år samtidigt. Det här är Iris ettårspresent: 
Tyvärr blir färgerna lite förvrängda och försvagade i skannern. Såhär ser det ut med en annan kamera: 


Här är lite andra skisser och teckningar jag pysslat med de senaste dagarna:
02.03.2015 kl. 15:06

Fittblomman


Den här ligger det mycket känslor i, banne mig. 
Moleskine

 
23.02.2015 kl. 14:45

Kvinnor, moleskine

13.02.2015 kl. 15:52

Beställning A3, slutspurt


Jag började om från början med den här. Den första var alldeles för liten och uslig. 

12.02.2015 kl. 15:18

Moleskine

05.02.2015 kl. 19:24

Att misslyckas framom perfektion

Lär mig mer om vad det innebär att vara en konstnär (vara istället för vilja vara), och inser hur viktigt det är att misslyckas. 

“The master has failed more times than the beginner has even tried”
– Stephen McCranie
Försöker överge strävan efter perfektion i och med att ingenting jag gör någonsin blir perfekt. Vem vore jag då, om jag endast ville visa perfekta sidor av mig själv? Därför misslyckas jag om och om igen. Och hoppas att det ändå finns någonting fint i mina misslyckanden. 


Invigning av Moleskine, 13x21 cm.

02.02.2015 kl. 14:26

Miniskiss

6,5x10,5

29.01.2015 kl. 20:30

Beställning, A3


work in progress
21.01.2015 kl. 23:02

Kroppar, A5

17.01.2015 kl. 17:57

Vattenfärger

14.01.2015 kl. 21:14

Cersei Lannister, A5


Ser minst två avsnitt Game of Thrones varje dag, så lite hjärntvättad av Cerseis skönhet har jag allt blivit. Halvnöjd; hennes kindben och ögon var svåra. Helnöjd, dock, över hur stor lust jag känner inför tecknandet just nu. 
13.01.2015 kl. 14:35

Ett par skisser, A5

12.01.2015 kl. 17:38

Finsk bastumelankoli


A5
07.01.2015 kl. 19:42


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt



 

Follow