Borta

Så skönt att vara ifred från alla åsikter ibland. 
Nästan alla iallafall. 

Plötsligt har jag en hel rad med kreativa projekt framför mig. 
Rädd och ivrig.

Försök tro på det jag gör.

Publicerad 19.08.2016 kl. 15:30

Psoriasis

Jag hatar psoriasis. Jag har en dålig dag idag, och det känns mer som att mina utslag styr mig än vad jag styr mig själv. Jag hatar att jag bryr mig om vad andra tänker när de ser mig. Jag hatar att utslagen är så jävla synliga att jag inte vågar ha på mig kläder som låter solen hela huden. Jag hatar att jag tänker på det dygnet runt, och att jag är rädd för att resa till Norge och vara tvungen att förklara det för L:s vänner och familj. Jag hatar att jag är rädd för sommaren och exponeringen den innebär för min kropp. Min stackars ensamma kropp. Min rädda kropp. Jag hatar psoriasis, och framförallt att det gör det så svårt för mig att tycka om min kropp. När jag äntligen hade börjat känna mig bra. Vacker. Någon som passar in i mängden. Kanske det är meningen att jag aldrig ska passa in. Det här är ett jävligt vrickat sätt att lära mig det, Universum. Jag är inte tacksam.

 

Just nu önskar jag bara att jag hade råd att bo i en stuga hela sommaren. Bo på ett ställe var allt jag behöver finns; mat, vatten, böcker, pennor och papper, och L. Ett ställe där jag inte behöver träffa någon annan på flera månader. Ett ställe där jag ifred får ta reda på hur jag kan bli frisk, och pröva mig fram utan att skämmas. Ett ställe där jag kan ligga naken i solen. Ett ställe där jag kunde återhämta mig, lära mig att min kropp är vacker trots psoriasis. Ett ställe där skönhetsideal inte kunde nå mig och bryta mig ner. 

 

Jag hatar psoriasis. 

Publicerad 03.06.2016 kl. 11:51

Second hand-klädutmaning, möbel edition

Det är flera veckor sedan jag blev utmanad av Julia att posta bilder på tre olika second hand outfits. Jag har tänkt på det flera gånger, och till och med blivit inspirerad och tagit några bilder på mina favoritloppiskläder. Men det är ju tyvärr så att jag är urusel på att ta bilder på mig själv, speciellt när det kommer till outfits; det gör mig självmedveten på ett otroligt pinsamt sätt. Men något gott kommer det väl ur allt, och utgående från det föddes idén att ta bilder på möbler istället.

En stor del av våra möbler är second hand. Många av dem var dessutom alldeles gratis - när studerande flyttar ut från studentbyn händer det ofta att de lämnar efter sig alla möjliga olika saker som de inte fick med sig i flyttlasset, inte ville ha längre eller helt enkelt inte fick sålt. Vilken guldgruva!*

 

1. Soffan är köpt via findit, de bruna kuddarna är från loppis och tavlan är ärvd. Resten är nytt.

 

2. Den här stolen hittade vi förra veckan när våra grannar flyttade ut. Den var full med katthår, men vi skurade den noggrant och nu är den min och kattens favoritplats i vardagsrummet. Dessutom har vi sett både grannarna och deras katter, så vi är ganska säkra på att den blivit väl omhändertagen innan den blev vår. Lampan bakom är också ett gratisfynd! 

 

3. Både vårt råddiga köksbord och våra köksstolar är möbler som någon annan inte ville ha. Jag är alltid skeptisk när L insisterat på att bära hem saker som är lämnade (jag menar, det kan ju finnas en äcklig anledning till varför de tidigare ägarna inte ville ha dem), men efter att man skurat och installerat dem är jag alltid nöjd. Vår fina radio, som knappt syns bakom allt rådd, är också ett loppisfynd.

Needless to say, så är second hand något av det bästa som finns!

 

*Jag är däremot väldigt skeptisk till att ta kläder eller andra tygbeklädda ting av rädsla för vägglöss. Vet inte ens om de bara håller sig till tyger och stoppade saker, men än så länge har vi inte råkat ut för dem!

Publicerad 29.05.2016 kl. 18:25

Tre skisser

Publicerad 14.05.2016 kl. 12:19

Surya Namaskar

Publicerad 27.04.2016 kl. 15:56

Slutet för den språkliga nudismen

Jag har kommit fram till att jag och den språkliga nudismen är tvungna att flytta för att kunna frodas. Därför har jag i all tysthet bytt bloggportal, men endast med skrivandet. Jag vill stanna kvar på ratata med mina bilder och annat kreativt, för i den bemärkelsen fungerar vi väldigt bra tillsammans. Det här gör jag inte för att jag skulle vara missnöjd med ratata (det är ju faktiskt tvärtom, och det är därför en del av mig stannar), utan för att jag behöver stiga tillbaka och vara för mig själv i mitt lilla privata hörn av internet, och lära mig på att uttrycka mig mer äkta. På den nya bloggen har jag hittills haft en besökare, och jag tror att det är jag själv som inte kom ihåg att logga in innan jag klickade in på den. Det är väldigt skönt. Mitt egna lilla internetrum. Kanske argusti blir ett slags portfolio, eller kanske bara ett rum för korta tankar. Det visar sig. Hur som helst, vi ses!

Publicerad 23.04.2016 kl. 14:43

Bloglovin'

Tydligen har min blogg äntligen dykt upp där! Så nu går det att följa: Följ min blogg med Bloglovin.
Publicerad 23.04.2016 kl. 00:17

Hitler

Okej, jag är ingen recensent, så jag tänker en av kommentarerna på Netflix tala: 

"En skakande film som är utmanande för oss alla. Det är obehagligt lätt att vi obetänksamt reviderar historien, när det hemska som verkligen har hänt och händer överskuggas av framsteg som gjorts och görs. Filmen börjar som en komedi, som nästan provocerar i sitt lättsinne, och övergår sedan i en skakande nutidsskildring. Den riktar strålkastarna mot populismen, fanatismen, den ytliga journalistiken och underhållningsindustrin och utmanar oss alla till eftertanke och självrannsakan."

I filmen Er ist wieder da (2015, baserad på en bok med samma titel skriven av Timur Vermes) vaknar Hitler upp i 2014 och banar sakta men säkert fram sin väg till makt genom att resa runt och prata med det tyska folket, och erövra underhållningsbranschen. Det här sker så gott som av sig självt, eftersom producenterna ser honom som en väldigt övertygande komiker och därför ett enkelt sätt att tjäna pengar. 

Jag hade ingen aning om vad som väntade när vi satte på den här filmen. Det började alldeles alldagligt, om än fängslande, och slutade med en enorm klump i magen. Berättelsen placerar vår samtid i ett ögonöppnande perspektiv som visar hur vi låter historien upprepar sig själv. Därför är det här en film som alla borde se. 

Publicerad 22.04.2016 kl. 23:46

Throwback och hur ska vi klara oss utan Siri

Throwback till när jag yogade vid kanten av ett stup i Norge. Hoppas göra samma i år. Om vi klarar av att lämna Siri hos mina föräldrar i ett par veckor, vill säga. Vi gråter redan lite över det, tänker på hur ensam stackars pusen kommer vara. Inte för att mina föräldrar skulle vara dåliga kattvakter, snarare tvärtom, men hon är en liten fjant som behöver oss. Fast kanske det är mer synd om oss, kanske det är vi som inte klarar oss utan henne.

Publicerad 17.04.2016 kl. 16:56

Hur jag blir vän med min kropp igen

Det här är jag som lär känna min kropp. Jag som blir vän med den igen. Men samtidigt som det är jag som lade mig ner, tog en bild och började teckna, är det här inte jag - det är bara en reflektion av kroppen, utan alla utslag dessutom. Men den här reflektionen visar att min kropp också kan vara ett konstverk, och inte bara en otränad, trött sjukdom som jag länge gått och trott. Jag hoppas vi kommer ihåg att ta hand om varandra bättre nu, du och jag. Min kropp och jag.

Att bli diagnostiserad med psoriasis var svårare än jag trodde, och det gav mig en förvrängd kroppsbild. Därför gjorde jag det här. Det var lite känslosamt, men väldigt terapeutiskt. Jag kommer hänga den här teckningen på min vägg, för att ständigt påminnas om att kroppen kan vara ganska fin den också, även i positioner jag hade för mig var osmickrande. 

Skulle som vanligt vilja skriva mycket mer om det här, men måste smälta arbetet innan jag kan komma med några fler reflektioner.

Publicerad 14.04.2016 kl. 16:14

Usch

Jag tänker mest nu. 
Därför skriver jag knappt, 
allt sitter fast i huvudet eller på tungan, 
inte i bokstäverna. 
Men jag saknar skrivandet. 
Har en liten identitetsutveckling (alternativ till identitetskris) igen. 

Publicerad 12.04.2016 kl. 16:08

Fotografier som fönster

Människor är intressanta. 
Idag var jag i en annan människas lägenhet (inbjuden såklart) och tittade på fotografier från en för mig okänd barndom placerade på ett kylskåp. När jag tänker tillbaka på mitt eget liv är alla händelser självklara. Det ligger en trygghet i att jag känner mitt eget liv; jag minns söndagspromenaderna i skogen som igår och jag kommer ihåg när vi var och plockade lingon och Lotta nästan steg på en orm. Den dagen hade jag på mig en min favorittröja med Ariel på, och det minns jag för att det finns ett fotografi på mig från då, med en bulle i handen mitt bland lingonriset. När jag tittar på andras fotografier blir jag så förundrad, för personen på bilden måste också minnas hur hon står med en cykel på en gårdsplan som igår. Då blir det plötsligt väldigt privat. Bilden är ett fönster till den andras liv, och en liten bit av allt det den personen är. Det är en ganska fin grej, att få ta del av det. Att fråga är det där du? och få höra en liten nostalgisk berättelse om varför fotografiet finns. Det är jag tacksam för idag. De små fönstren till andra människors liv, och äran i att få ta del av dem. Kanske vi borde införa en dag i månaden när alla invånare i varje stad samlas med sina fotoalbum och delar med sig av sina fönster. Kanske främlingsfientligheten skulle suddas ut då. 

Publicerad 03.04.2016 kl. 19:22

En sån dag med hudsjukdomar

Jeg er ikke så gira på livet akkurat nå. Precis när jag börjar få aknen under kontroll, lämnar jag den onda cirkeln bara för att träda in i en annan: Psoriasis.

Det är många i min familj som har det, och jag har vetat att jag själv också har det i flera år. Men nu är det illa. Tidigare handlade det om en liten röd prick åt gången då och då, och en hårbotten som lätt återhämtade sig med ett receptfritt schampo. Men nu har jag röda fläckar över hela min kropp, som varje kväll måste smörjas in med starka kortisonsalvor, och en hårbotten som ständigt måste vårdas med receptbelagda, giftluktande vätskor.

Oftast är det helt okej. Jag försöker göra det bästa av det, och tänka på den tid det tar att smörja in varje fläck var för sig som en liten meditativ stund tillsammans med min kropp. Men sen kommer morgonen då jag måste förbereda mig inför människomöten och sminka mig. Då lyser den flagande huden på tinningarna, i pannan, på näsan och på käken genom låtsashuden på tub.

Ibland när jag ser mig själv i spegeln tänker jag på mitt framtida bröllop. Även om jag aldrig ens drömt om att gifta mig har jag redan bestämt mig för att min brudklänning måste täcka så mycket hud som möjligt. På bröllop ska man känna sig fin, man ska vara vacker och älskad. Jag gruvar mig inför att gifta mig, uteslutande på grund av min hud. Just nu klarar jag inte av att föreställa mig vacker. Inte ens till ett bröllop utan datum.

Är jag realistiskt är de här tankarna löjliga. Varken akne eller psoriasis är sjukdomar som är livshotande (om man bortser från självmordsstatistik). Varje dag tar jag medvetna val för att så småningom kunna hela den underliggande inflammationen som härjar i min kropp. Men idag är en dag när jag bara inte orkar. Idag beställde vi pizza just på grund av den orsaken, och även om det inte är ett av de mest medvetna valen jag gjort, så bad jag - med utropstecken - att få utan ost (animalier och jag kommer inte så bra överens). När det plingar på dörren och vi öppnar våra pizzalådor svämmar de båda över av drypande, äcklig gul sörja. Jag var tvungen att skrapa bort osten så att middagen i princip bestod av 80 % pizzabotten och 20 % ananas och oliver.
Som sagt.
Jeg er ikke så gira på livet akkurat nå.

 

Publicerad 02.04.2016 kl. 23:27

Psoriasis

Idag fick jag reda på att Kim Kardashian också har psoriasis.
Det fick mig att känna mig lite bättre.

 

Edit: Cara Delevingne också. Och många andra.
I'm not alone!

Publicerad 30.03.2016 kl. 11:42

Flickskap, flickmakt och flickkroppen i grafiska romaner

HÖRNI JAG SKICKADE PRECIS IN MIN KANDIDATAVHANDLING TILL OPPONERING!!!!!

I-fucking-did-it

Mycket tack vare Nina.

Tack Nina!

Bildcred: Sara Hansson, Vi håller på med en viktig grej (2011)

Publicerad 29.03.2016 kl. 19:45


En fnatt som tänker osammanhängande tankar och försöker uttrycka dem genom texter och teckningar

Det här är främst ett anteckningsblock framom något annat, med målet att använda så ocensurerade ord som möjligt